måndag 11 augusti 2008

God eftermiddag kära nollor och ettor!

På begäran, dock ej knappast en allmän sådan, skapar jag en blogg. 
Jisses, men jag har dock saknat någon form av dagbok. Eftersom jag knappast kan hantera en vanlig penna nuförtiden och således varken skriver dagbok eller brev, ja då är detta kanske ett alternativ som inte är helt ute och flyger.

Äntligen är jag färdig med några av de saker som har stressat mig, ansökningar till hit och dit för ditt och datt. Men ja... nu är det nästan, nästan färdigt. 
Det är snart dags att ta upp det dagliga tränandet av aikido igen. Härligt, även om det har varit skönt att ta det lugnt också. Det är verkligen lite annorlunda att driva en egen klubb, jag och Whokko är helt plötsligt "tvungna" att utvecklas. Att tänka, att konsolideras, konfronteras och enas. Nyttig process minsann. 

En kär filosof - Ken Wilber - talar om "The Miracle of We", det fantastiska att ensamhet kan upphöra och tankar och idéer kan bli kollektiva. Man kan skapa ett "We-space" där flera personer kan interagera och verka, utvecklas. Människors insidor (tankar, känslor etc. ) trancenderas och inkluderas. Något att ständigt arbeta för. Jag värderar den synen så mycket högre än den som förfäktas av Osho och liknande individualist-gurus. Läs inledningen till Oshos bok om kreativitet, lägg sedan bort boken. Tips från coachen. 

Barnen är för häftiga, svårt att helt och hållet förstå dem, svårt att ens skönja deras tankar, men vilken utmaning och vilken glädje. Vilken lärdom! Här har man trott att lärdomen finns hos de äldre och de vises böcker, men så inser man att de flesta med långt skägg eller gedigna rynkor säger samma sak: lär av barnen!

Härvidlag uppstår dock många långa och olyckliga missförstånd. Vi ska inte bli ett barn, vi ska inte gå i barndom. Men det prekonventionella barnets syn på världen och dess dans igenom den på minner om den postkonventionellas syn. De är dock inte det samma! Vi kan inte bli analfabeter igen - eller jag tror åtminstone inte det - det är inte heller önskvärt. Men enkelheten är densamma, men förståelsen är så mycket djupare. 

Som krigarmunken sa: 
It is bad when one thing becomes two. One should not look for anything else in the Way of the Samurai. It is the same for anything that is called a Way.

Domo Arigato Goszaimasta